27 dagar kvar på lovet. Sen blir allt som vanligt... Jag vill skratta, men ändå gråta. Får tänka positivt i varje fall. Den saken är klar. Något som får läpparna att vinklas uppåt, måste vara att solen vaknat till liv...lite iallafall. Nu gäller det bara att verkligen ta vara på dessa dagar. Och så här på kvällkvisten, bjuder jag på bilder från det jag stoppade i mig, i min mun idag. Hoppat studsmatta och sådant.